Jag är onekligen kvar vid gårdagens tankar kring att resultaten inte är så viktiga.

Men eftersom det ändå är många som räknar, så börjar jag med siffrorna, så vi får det gjort:

  Sex matcher.
  Tre vinster.
  Tre förluster.
  Etthundrafjorton gjorda poäng.
  Etthundraett insläppta poäng.
  Två lag leder sina grupper.
  Två lag ligger sist i sina grupper.

U15-TD-JRP_4182

Ganska mycket fifty-fifty alltså. Då var det avklarat.

Men det finns andra siffror också, och ännu mer som inte går att mäta i siffror.

U11-fans-JRP_4151

Täby Flyers fans känns lätt igen på tröjorna.

Redan till första dagen har sextiofyra Flyers-tröjor sålts, och de bärs av i stort sett alla Flyers fans på plats. Och jag är övertygad om att samma tröjor sitter på oss ända till söndagens slutspel, hur de än luktar vid det laget.

Vart man vänder sig nere bland fotbollsplanerna finns alltid några Flyers-loggor inom synhåll. Det är ett gott tecken för vår lilla klubb. Att så många känner en stolthet över att tillhöra Flyers, vill förknippas med Flyers, och vill visa sitt stöd för Flyers.

Det går inte att ursäkta bort en stor stolthet över att så många så gärna bär Flyers färger.

Kopiösa mängder lunch och mellis serverade. Inte lätt att hitta en siffra där. Förutom att sjuttio-åttio spelare överlevt dagen tack vare detta.

Fjorton tusen steg har promenerats mellan planerna, iallafall enligt min stegräknare. Inte rekord för en dag i Skövde, men det känns ändå i kroppen.

Sjuttifjorton triljarder fler syremolekyler än en vanlig dag på kontoret har man fått i sig. Det känns i knoppen.

En Flyers-knutte som är så vansinnigt cool att han har Flyers-stripes på MC-hjälmen. Missade du Gustav? Titta här.

Sex timmar gick utan problem mellan frukost och lunch. Vi glömde…

 

Sportsligt då – vad hände?

U11-spel-JRP_4147Våra fantastiska U11-spelare inledde Flyers matcher i turneringen.

Man måste bara älska dessa huvudfotingar.

Även för mig som har en son som började spela i U11 som liten 9-åring och nu är en 180 cm U15-spelare är det helt otroligt att dessa små killar och tjejer vågar kliva ut på en amerikansk fotbollsplan.

Den ena oräddare än den andra.

För dem hyser jag den största beundran.

 

U15-skada-JRP_4219Sen klev våra U15 ut på arenan. Ta gärna en titt här för att se hur det såg ut.

Spelet började härligt hungrigt och aggressivt, men fick sig en törn när QB Johan blev ”blind-sided” i slutet av första halvleken. Vi hoppas att Johans knä ska återhämta sig till slutspelet…

Men det var betryggande att se hur resten av laget inte tappade sugen av detta, utan verkade leta fram ytterligare några procent ur sina kroppar och körde på stenhårt till segern var ett faktum.

 

U13 började spela strax efter U15, och tyvärr kunde jag inte följa den matchen.

Den bevakades istället av Cassiopeia som liverapporterade via Snapchat. Den som förstår det där kan ju ta en titt… där. Om det nu finns kvar och inte tagits bort än. (Jag känner mig sällan så gammal som när man börjar prata om Snapchat. Och jag lär tjata om det hela helgen.)

Däremot kan man ju alltid kolla in vår post-game-interview med head coach Tod!

 

U17-run2-JRP_4217U17 spelade två sena matcher som startade kl 15 och kl 18.

Och som våra U17 spelar i år…

De har definitivt skakat av sig den snöpliga förlusten i sista seriematchen och spelar åter precis så harmoniskt och sammansvetsat som de börjat vänja oss vid.

Energin och karaktärerna i detta lag ger dem inte bara segrar och glädje, den syns och pyr och bubblar och sprider sig till oss alla på sidan.

 

Så visst, resultatmässigt en fifty-fifty idag.

Men uppslutning, engagemang, satsning och genomförande är från mitt perspektiv hundraprocentigt.

Tack för underhållningen.

Vi ses i ottan i morgon!