Amerikansk fotboll (i USA oftast bara kallad football) är en lagsport. Det är den största och populäraste sporten i USA. Sporten är en variant av brittisk rugby, fast med många skillnader. Exempelvis tillåts framåtriktad passning inom amerikansk fotboll, något som inte är tillåtet i rugby. Världsmästerskap har arrangerats vart fjärde år sedan 1999. Sedan 2010 hålls även världsmästerskap för damer.  Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Amerikansk_fotboll

Amerikansk Fotboll

Amerikansk fotboll kallas ibland en kombination av rugby, schack och hockey. Anledningarna är flera, sporten har vissa (om dock få) likheter med rugbyn gällande tacklingar, det är samtidigt en otrolig strategisk sport som kan liknas vid schack (att utmana motståndarna mentalt är avgörande) och slutligen har Amerikansk fotboll intensiteten som ses i hockeyrinken, det händer någonting konstant. Det är en fantastisk sport att titta på, och en ännu roligare sport att spela själv!

Amerikansk fotboll går ut på att göra poäng genom att föra bollen in i motståndarens end zone(målområde) eller genom att göra ett så kallat field goal (sparkmål), det vill säga sparka bollen mellan målstolparna och över tvärribban på målet. Det anfallande laget (offense) kämpar hela tiden för att flytta bollen framåt. Laget har fyra försök att förflytta sig tio yards. Om laget når tio yards så följer fyra nya försök för att nå ytterligare tio yards och så vidare.

Varje lag i amerikansk fotboll har upp till 45-55 spelare till sitt förfogande (beroende på land och division) varav elva är på planen samtidigt. Varje spelare har en specifik position och i varje laguppställning finns spelare som är anfallsspecialister respektive försvarsspecialister. Varje lag i amerikansk fotboll har en egen playbook med ett antal olika spel som används för att föra bollen framåt på planen eller att vara effektivt för att stoppa motståndaren som anfaller.

Amerikansk fotboll regler

Positioner i Amerikansk fotboll

Quarterbacken i amerikansk fotboll är härföraren och spelfördelaren vid anfallet. Inför varje spel kallar centern vanligtvis till en huddle, som är en ”samling” där nästa spel gås igenom. Sedan ställer alla upp i den formation som blivit instruerad i huddle. Quarterbacken ställer upp bakom centern som snappar bollen till quarterbacken. Därefter gör laget antingen ett springspel där quarterbacken lämnar över bollen till en av sina runningbackar eller gör ett passningsspel där quarterbacken kastar bollen till en av sina receivers eller till någon av runningbackarna som är på sidan. Quarterbacken kan även välja att själv springa med bollen även om det inte är speciellt vanligt. Det kan förekomma när man endast har 1 yard kvar till ett nytt försök eller touchdown att quarterbacken när den fått bollen lägger sig över sina fallande medspelare i den offensiva linjen eller helt enkelt hoppar över dem för att avancera det nödvändiga avståndet. Vissa quarterbacks är mer rörliga än andra och kan snabbt förflytta sig från sin grundposition om de märker att de snart kommer att bli tacklade, i det läget får quarterbacken fortfarande passa bollen framåt så länge den gör det innan den når linjen bollen startade på. Om quarterbacken är i rörelse och inte kan hitta en medspelare att ge bollen till kan den själv välja att avancera men på grund av skaderisken brukar quarterbacks så fort de närmar sig en motståndare lägga sig ned på marken eller springa utanför planen för att undvika kollision.
En runningback är som namnet antyder den spelare som springer med bollen, han får bollen av quarterbacken och springer sedan åt ett förutbestämt håll där förhoppningsvis linjespelarna har banat väg. Det finns ett par olika sorters runningbackar. De två vanligaste är halfback och fullback. Halfbacken är oftast den snabbaste och lite mindre av de två. Han ska hitta öppningar mellan försvararna och utnyttja dessa. Därför är det viktigt att han är snabb men framförallt att han mycket snabbt kan byta riktning för att undgå tacklingar. Fullbacken är stor och muskulös och han springer oftast helt enkelt över sina motståndare och han används ibland för att springa med bollen när laget bara behöver ta sig ett fåtal yard, men han används mest för att springa framför halfbacken och bana väg för denne. Oftast används formationer med bara en eller två runningbackar men det finns även formationer med fler som används exempelvis när laget är mycket nära mållinjen och bara ska ”trycka” sig in den sista biten. De övriga runningbackarna brukar då kallas för ”powerbackar”. En av de bästa, om inte den bästa, runningbackarna idag är Chris Johnson som för närvarande spelar för Tennessee Titans. Under säsongen 2009 rushade han 2006 yards och gjorde 16 touchdowns, varav två var av receivings. Han gjorde också tre st 80 yards rush touchdowns på en(!) säsong, rekordet var innan 2, på en hel karriär!
De som spelar längst ut på kanten kallas receivers (passningsmottagare), de springer efter förbestämda mönster som quarterbacken sagt i huddlen och de ska göra sig fria från sin försvarare så att quarterbacken kan passa bollen till dem. Dessa spelare är oftast inte lika muskulösa som de andra delarna av anfallet eftersom de ska vara snabba och rörliga då deras huvudsakliga uppgift är att bli öppna nedåt spelplanen, vid ett passningsspel, snarare än att blockera eller tackla motspelare. Om quarterbacken däremot i huddlen gett instruktioner om att ett springspel kommer att spelas, så får receivrarna trots allt en viktig blockeringsroll, eftersom runningbacken ofta hittar öppningar efter sidlinjen. Ofta tack vare receivers som blockerat sina motståndare, för att bana väg för runningbacken. Så med andra ord är wide receiver (WR) en ganska missvisande titel eftersom ca 75% av spelen som en WR genomför inte är en mottagen pass utan en blockering för att underlätta för den spelare som fått bollen att kunna avancera och ta yards. En verkligare men kanske inte lika ”flashig” titel vore snarare wide blocker. Den förre världsrekordhållaren på 100 meter, Tim Montgomery, spelade receiver på hög collegenivå när en skada gjorde att han inte kunde ändra riktning lika bra och han tvingades springa rakt fram istället, men det gick ju lika bra det. Den bästa recievern genom tiderna anses allmänt vara Jerry Rice som spelade större delen av sin karriär i San Francisco 49ers. Rice innehar i stort sett alla rekord som finns på positionen. Denna position i laget brukar också kallas den viktigaste positionen i laget.
Här spelar fem riktigt stora spelare. Deras jobb är att vid passningsspel försvara quarterbacken så att han har tid att hitta en fri receiver och passa eller vid springspel att öppna ett ”hål” i den defensiva linjen så att runningbacken kan komma igenom. Detta är den lagdel som syns minst och får minst ära men det är samtidigt en av de viktigaste. De offensiva linjespelare får inte ens ta emot passningar och sköter de inte sin uppgift faller lagets anfall ihop. För att kunna hålla bort försvararna måste dessa spelare vara riktigt stora, i NFL väger offensiva linjespelare ofta över 130 kg. Dessa fem består av en center (C) som bland annat har som uppgift att på quarterbackens signal starta spelet genom att sträcka bak bollen mellan sina egna ben till quarterbacken, vilket kallas att snappa bollen. På varsin sida om centern står en guard (G) och utanför denne en tackle (T). Den tackle som spelar på motsatt sida från vilken arm quarterbacken kastar bollen är extra viktig. Om quarterbacken är högerhänt är det viktigt för den som spelar ”left tackle” att blockera sin motspelare, för om den motståndaren kommer förbi har den en chans att tackla quarterbacken från en vinkel där quarterbacken inte ser honom lika bra vilket leder till en större risk för skador samt att quarterbacken lättare kan tappa bollen vilket resulterar i en fumble.
I vissa formationer använder laget sig av en tight end, som är en extra linjespelare som bland annat hjälper till att blockera motståndarna när en running back ska ta sig genom motståndarnas försvar. En tight end kan också få passningar vilket ofta betyder att detta är en av lagets mest atletiska spelare, han måste vara stor som en linjespelare och samtidigt smidig som en runningback och snabb som en receiver.
En cornerback är en spelare som håller sig ute på kanten av planen framför motståndarens receiver. Han spelar antingen ”man mot man” där han har en speciell receiver som han hänger efter eller ”zon” där han har ett speciellt område av planen som han ska försvara. Dessa spelare är oftast nästan lika snabba när de springer bakåt som framåt eftersom de vill vara vända så att de kan se sin motståndare hela tiden, tappar de ögonkontakten är det lätt att missa när motståndaren byter riktning och hamnar därmed på efterkälken.
En linebacker håller sig i mitten av planen, bakom den defensiva linjen, och fungerar som en kombination av en linjespelare och en cornerback. Beroende på vad laget i förväg har bestämt har de antingen till uppgift att stoppa springspel eller om motståndaren ställt upp många receivrar så flyttar de sig längre ut mot kanten och fungerar som en cornerback. Linebackern kan också få göra enblitz, då han så fort spelet sätts igång tokrushar mot motståndarens quarterback och därmed försöker framtvinga en förhastad passning.
Defensiva linjen eller defensiva linjespelare är stora spelare som vid passningsspel skall försöka ta sig förbi den offensiva linjen och tackla quarterbacken eller vid springspel stoppa den offensiva linjen från att öppna hål för runningbacken att springa igenom. Den eller de personer (man kan spela med hur många eller hur få defensiva linjespelare som helst, dock självklart max elva spelare på planen) som spelar i mitten kallas defensive tackle (DT) och har till uppgift att stoppa spelet i mitten. De som spelar på utsidan av DT kallas defensive end (DE) och är oftast lite snabbare för att kunna stoppa springspel som går ut på kanterna. I vissa lag som till exempel Stockholm mean machines D-LINE så används ibland en NT (nosetackle) och är också den som står i mitten istället för DT (defensive tackle). Denna taktik är relativt praktisk för då har man en extra spelare som man ofta använder för att stressa centern genom att ha nosetackeln rakt på centern och oftast är då nosetackeln en stor spelare för att centern ska bli skrämd av den stora massan som han kommer ställas mot. Speciellt under passningsspel är detta bra för då kan longsnaps bli extremt dåliga.
Safety(säkerhet) kallas en eller två spelare som står längst bak och som skall hjälpa cornerbackar som blivit frånsprungna av sina receivrar eller tackla runningbackar som tagit sig förbi linjespelare och linjebackar. Safety fungerar, som också framgår av namnet, som en extra säkerhet. Om laget spelar med två safety så kallas den ene free safety (FS) och den andre strong safety (SS). FS har en lite friare roll (”libero”). SS ställer upp på den sida som han anser att offense ser starkast ut.
Spelet är huvudsakligen uppdelad i offensiva och defensiva spel men det finns vissa speciella situationer som kräver speciella uppställningar då dessa spel är väldigt olikafrån de ordinarie spelen.
Denna spelare har i uppgift att sparka bollen från marken, vilket kan ske i tre olika situationer. Efter varje touchdown får man ett försök till att försöka få antingen 1 eller 2 extra poäng. Kickern används när man vill ha en extrapoäng vilket också är vanligast. Kickern sparkar då in bollen mellan målstolparna från ett kort avstånd för att få en extrapoäng. Eftersom avståndet är så kort missar kickern sällan ett försök till extrapoäng och det är också sällsynt att se en försvarare blockera detta spel. Den andra situationen som en kicker används är för att göra ett field goal. Detta gör man oftast på lagets 4:e och sista försök då man inte vill riskera att ge bollen till motståndaren i för bra läge. Varje lag har en kicker med långt olika kapaciteter vilket betyder att olika lag behöver avancera till olika långt fram på planen för att överväga ett field goal försök. De flesta professionella spelarna på denna position brukar utan större problem sätta försök från 30-40 yards bort från målet, de bästa är även stabila på sparkar från 50 yards. Vissa har lyckats att sätta ett field goal från över 60 yards vilket inte är vanligt då många lag inte vågar riskera det från den distansen då ett missat field goal resulterar i att motståndaren får bollen i samma läge som förra spelet startade från. Under dessa två spel behöver kickern inte nödvändigtvis sparka bollen utan kan själv springa eller kasta bollen vilket dock är väldigt ovanligt. Kickern är i regel inte speciellt bra på att springa eller kasta bollen men samtidigt har motståndaren ställt upp sitt försvar för att kickern ska sparka och det kan överraska dem tillräckligt mycket för att kickern ska lyckas springa in bollen i målområdet eller tillräckligt långt för att ge laget en ny ”1st down”. Den tredje situationen som kickern används är vid avspark (kick off) som sker vid första och andra halvlekens början samt efter en touchdown och ett field goal. Kickern sparkar då bollen från egen planhalva (placering skiljer sig i olika ligor) så långt ned som möjligt till motståndarens sida där en motståndarspelare (kick returner) tar emot bollen och avancerar så långt som möjligt. En kicker upplever väldigt sällan närkontakt med motspelare bortsett från vissa tillfällen efter en avspark då kickern blir sista utposten för att tackla ned den spelare som för bollen framåt. Dock är det väldigt sällan den som tar emot en avspark tar sig så långt att kickern måste ingripa och tackla.
Holder är den spelare som håller bollen åt kickern när den ska försöka sig på ett extrapoängsförsök eller ett field goal försök. Den som spelar på denna position har oftast också en annan position på planen, i regel brukar det vara puntern eller reserv-quarterbacken som sköter detta jobb då de har bättre erfarenhet av att fånga och hantera bollen efter en snap. Ibland kan man för att lura motståndaren ställa upp för ett field goal men istället för att placera bollen på marken för kickern kan den som är holder behålla bollen själv för att springa eller passa bollen. I det senare fallet är det givetvis fördelaktigt att ha en quarterback i denna position då de är väldigt skickliga på att passa bollen. Att holdern behåller bollen själv är dock inte vanligt.
Om laget är på sitt fjärde och sista försök men för långt bort från motståndarens målområde för ett field goal försök brukar man i regel utföra en punt för att tvinga motståndaren att börja med bollen längre ned på planen. En snap vid en punt är betydligt längre då en punter behöver mer utrymme och tid för att kunna utföra sin uppgift i jämförelse med en quarterback. Vid en punt fångar puntern bollen i sina händer som han sedan släpper i luften och sparkar iväg den (likt en målvaktsutspark i ”vanlig fotboll”) så nära motståndarens mållinje som möjligt. På samma sätt som en kicker kan även en punter springa med bollen och i vissa fall får de även försöka tackla motståndare även om det precis som för kickern är två situationer som uppstår ganska sällan.
Har samma roll som en center men spelar endast när man ska göra ett sparkspel. En center kastar bollen bakåt en förhållandevis kort sträcka till en quarterback men under ett sparkspel blir kastet betydligt längre för att nå antingen en holder eller en punter. Därför finns det en long snapper som är specialiserad i att kasta bollen långt bakåt i dessa situationer.
En upback spelar när laget ska göra en punt och fungerar som ett sista skydd för puntern. Som upback är placeringen oftast något bakom linjespelarna för att kunna blockera motståndare som eventuellt tar sig förbi linjespelarna. En upback kan också i vissa specialspel få bollen för att springa eller passa bollen i ett försök att överraska motståndarna som förväntar sig en punt.
Beroende på lag är det samma spelare i båda positionerna eller två helt olika spelare. Som returner fångas bollen efter en avspark eller punt och därefter gäller det att ta sig så långt fram som möjligt i banan innan man blir nedtacklad, därmed är det viktigt att vara väldigt snabb i denna position. Med jämna mellanrum händer det att en returner lyckas undvika samtliga motståndare och springer in en touchdown. Vid en avspark kan kick returnen välja att fånga bollen och sätta sig på ett knä om denne bedömer att den kommer att bli nedtacklad innan 20:e yardlinjen, detta gör att kick returnens lag får börja sitt offensiva spel på 20 yardlinjen. En punt returner kan signalera för en ”fair catch” om den märker att motståndaren kommer fram till en snabbare än bollen eller att den kommer att bli tacklad mer eller mindre direkt efter att den fångat bollen, därmed kan punt returnen inte bli tacklad men den får samtidigt inte spela bollen framåt utan måste börja nästa spel från den punkt bollen fångades på. I vissa oerhört sällsynta fall kan det försvarande laget placera ut en kick returner vid egna målstolparna då motståndaren försöker sig på ett långt field goal. Extremt långa field goal försök kan även om de inte når hela vägen fram ha rätt riktning vilket gör att en kick returner kan fånga bollen innan den går utanför planen och avancera med bollen.
Gunners är oerhört snabba spelare som spelar när det egna laget utför en avspark eller punt. Deras uppgift är att så snabbt som möjligt ta sig till motståndaren som tar emot sparken och tackla spelaren till marken. En gunner placeras i regel på kanterna där det inte finns lika många motspelare att ta sig förbi och därmed kan de avancera en längre på planen under kortare tid.
Amerikansk fotboll regler

Mer information om amerikansk fotboll kan du läsa på wikipedias sidor om spelet och dess regler

Sponsorer & Samarbeten